Funderar
Hejsan!
Här är jag igen, det var ett tag sen. Men bättre sent än aldrig antar jag !
Nu har stridigheterna kring jul lugnat ner sej, inte för att jag fick som jag ville dock, men jag orkade inte strida mer.
Saker har hänt i livet det senaste taget. Jag har ju dejtat en grabb ett tag nu, men osäkerheten kring att binda sej eller att ge det ett försök gör sej ständigt påmind. Inget fel på grabben, han är jätte trevlig och rar men att lämna ut sej själv åter en gång och riskera att bli sårad, att kanske stå där sen och känna hopplösheten och vara helt vilsen igen, nja jag vet verkligen inte. Han kan föra sej och är verkligen intellegent och rolig. Men ska man våga ta chansen igen??
Jag har aldrig haft sådana tankar och funderingar förut ,utan kastat mej handfallen in i förhållande utan eftertanke låtit tiden avisa om det var rätt. Och det senaste förhållandet varade ju i åtta år. Kanske är det att man har barn, man är ju inte ensam om livet längre och har inte lika mycke plats kvar i hjärtat. Min dotter är ju trotts allt det viktigaste jag har! Eller så är det helt enkelt feghet.
Det andra som hänt. Jag har fått ett erbjudande att bli delägare i ett företag, eller nja företag är det ju inte, utan en tobaks affär. Vilket i sej är toppen för då skulle jag ha ett jobb. Men hur mycke tid av ens liv äter inte det upp då? Det är en sak att vara anställd men att vara med att driva ett ställe äter nog mer tid än jag kan ge. Vad ska min dotter göra? Ska hon växa upp på dagis och bara komma hem och sova? Jag vet inte om det är rätt mot henne, även om det kanske vore en chans för mej. Frågorna är så många och svaren så få!!!
Kanske har jag blivit en riktig fegis trotts allt !!
